Hade verkligen ingen lust att rida inomhus idag, känns ju som det är de enda ja gjort de senaste pga av väder, mörker osv så idag bestämde jag mig för att bannemig rida ut vare sig väder och mörker. Så tog på oss massa reflexer och gav oss ut i mörkret. Biddy var spänd som f*n men det hela gick hyffsat bra (både hon och jag är mörkrädda så ingen bra kombination haha) ända fram tills sista biten på sjörundan upp till stallet. Då får hon nått flipp och gör världens hopp så jag flyger av. Biddy blev nog väldigt förvånad att jag låg där på marken. Först började hon galoppera iväg och sen så ropade jag på henne och då stannar hon helt plötsligt upp och bara stirrar på mig. Jag börjar gå ifatt henne och hon står blixtstilla och bara väntar, när jag kommer fram så börjar hon buffa och knuffa på mig med sitt huvud, precis som "förlåt mamma, det var inte meningen att du skulle åka av"
Min häst har ett hjärta av guld